Alex Persson

Älskar att ge bort presenter som låter folk att tänka till, utvecklas, slappna av eller utforska något nytt. Så  med tanke på det har vi tillsammans med Katya bestämt att ge min mor en present och skickade henne till Montenegro, because why not?

Ett lyxigt rum med balkong, havsutsikt med bergstoppar i bakgrunden med promenadasvtånd till Kotor i en vecka blev valet. Tror att det an vara en bra present som både utvecklar (nytt land på listan), låter slappna av (frukost ingår), och låter utforska nytt (småstäder för dagsutflykter) är det som behövs just nu.

Flight and hotel booked :) Enjoy, mami!

Vi hamnade på färjan efter att ha spenderat 1 timme i hamnen och innan dess på Rewe där vi handlade några flaskor vin och öl.

Parkerade bilen på övre däck utomhus och kunde snabbt och numera rutinerat hitta till vår hytt och somna riktigt snabbt efter en snabb dusch. Som tur är var inte hytten lika sunkig som den förra, så det gick ändå bra att få bra sömn.

Upp rätt tidigt, men också vältajmat på minuten för så fort vi blev klara har de sagt att alla bilförare kunde nu gå upp till sina bilar, vilket vi också gjorde.

Vi valde att åka direkt mot Stockholm utan några stopp, så vi gjorde det. Väl på vägen insåg jag att tröttheten och den låga hastigheten och även den obefintliga trafiken gjorde det så att övervakningen av bilens körhjälpfunktioner blev jobbig och jag behövde få i mig lite frukost.

Donken it is! Några burgare till frukost – vem drömmer inte om det? Tillbaka till bilen, i med två Red Bulls och vips var vi framme i Stockholm efter en riktigt lyckad resa. Vi var framme vid cirka 14:15 i Stockholm efter att ha klivit av färjan kl 07:15, vilket får ändå vara helt godkänt.

Resan gick på cirka 18-19 kSEK – ganska dyrt givet att vi inte bodde på några lyxhotell och inte besökte några bättre restauranger, utan åt på OK ställen. Hade man kunnat uppleva mer för pengarna? Kanske, men den friheten vi hade under corona med bilen och det antalet städer som vi besökt var ändå svårslaget, så vi var riktigt nöjda båda två! Roadtrips forever!

Köln – Hannover – Schwerin – vad gjorde vi där egentligen? Not so much måste ändå erkänna.

Hannover åt vi riktigt goda schnitzlar i som serverades av en trevlig rysk servitris på ett väldigt poppis ställe mitt i stan. I övrigt var det OK hotell som låg vid mässan en bit bort från staden.

Vi promenerade som vanligt och har väl inte sett något utöver det vanliga. Det var vackrare ställen som vi hann besöka de andra dagarna – nu var det bara att glida med på enklare stadssemester på vägen hem egentligen.

Schwerin minns jag endast tack vare slottet som också var rätt fint. Minns också värmen som vi upplevde – typ 32 grader och vi åt en parodi till schnitzel (vi var ju tvungna att testa och jämföra) där. Vi var slut och värmen gjorde inte saken bättre. Schwerin har ändå inte imponerat så värst, så det blev en lugn transportsträcka förbi den staden och slottet som var där. Helt OK, men inget “wow” ställe. Ett lugnt avslut på semestern.

Nu när jag skrev ovan kom jag också på en situation som vi upplevde där – en tant i en butik som vi ville besöka i ett försök att hitta glass har börjat skrika och förklara något till mig. Jag trodde hon ville att jag skulle sprita händerna eller ta på mig ansiktsmasken lite bättre, så jag gjorde det. Jag förstod inte vad hon ville då hon skrev på tyska. Någon i kön översatte att jag skulle ta en korg, vilket Katya gjorde, men när vi sedan gick vidare började hon skrika igen – jag skulle också ta en korg för att kunna gå in i butiken. Samtidigt passerade folket oss bakom och gick in utan korg. Här tog tålamodet slut. Varför ska både jag och Katya ha en korg var för att gå in i denna skitaffärs som såg ut som Inn&Finn? Jag slängd korgen längre in och vände. Katya gjorde samma sak i protest. Helt jäkla otroligt. Så ja, eter detta får Schwerin ett sämsta betyg på hela resan. Inte nog att man blev påtvingad masker och handsprit – nu var man tvungen att ha en korg. Vad skulle bli nästa “ordnungs”-regel – att vi inte får gå ut ur affären utan att handla? Skulle vi bli genomsökta? Fy!

Königswinter och Bonn besökte vi på vägen till Köln där vi skulle övernatta. Vi åt frukost i Königswinter och såg en riktigt lustig äldre man som besökte fiket där vi åt. Han såg ut att vara en gammal krigsveteran och hade lustigt sätt att föra sig på. Har pratade riktigt högt och kastade saker omkring sig. Han fick ex-vis en meny som han kastade på bordet framför sig och sedan öppnade det lugnt. Han kastade ett paraply på bordet och sedan lyfte han bort det från bordet för att lägga den i väskan.

Frukosten var god. Vi gick vidare. Ett av de vackraste slotten som vi såg i Tyskland måste ha varit här. Drachenfels slott som vi besökte på toppen var väl värd ett besök. Det tog någon timme att ta sig ner och vandra där omkring, men det var så vackert att jag rekommenderar det besöket om ni är i krokarna. Vyerna och slottets utförande lämnar ingen orörd. Jag själv är inte slottsfantast men tyckte om det stället.

Vidare till Bonn – en liten håla, om jag ska vara ärlig och efter ett stopp vid Operan / Teaterhuset så insåg vi att staden är ändå rätt sunkig så vi stannade inte där så länge utan föredrog att ta oss vidare till Köln för att se domkyrkan.

Sagt och gjort – Köln – Domkyrkan som låg mitt i staden – ganska nära vårt hotell så det blev några längre promenader runt kvarteret, och den kvällen drog vi vidare till ett hamburgerställe som serverade riktigt god öl och någon form av burgare som vi upplevde som fitnessburgare – egentligen mackor med lite finare och hälsosammare alternativ än det man hittar i vanliga fall.

På vägen hem köpte vi godis för att kompensera burgaren och gick och smaskade samt fotade blixtar som syntes på andra sidan floden. En härlig promenad tillsammans, mitt i mörka Köln efter ännu en händelserik dag och några städer som vi fick uppleva tillsammans!

Alla vaknade. Snabb dusch. Frukost för de som så ville. Dagens sysselsättning fick bli en kortare road trip för att se närliggande städer. Destinationen fick bli Monschau.

Vi satte oss i bilen och det började snabbt spöregna. Well, åtminstone fick jag bilen tvättad från alla mygg som samlats på vägen. Helt ren bil eftersom det regnade sååå mycket.

Eftersom Monschau ligger i en dal bland höga berg så lyckades vi lura regnmolnet och det stannade på bergets ena sida medan vi fick promenera i lugn och ro och se staden. Promenad och jordgubbstårta var på agendan – helt perfekt en sådan dag.

Efter några timmar var vi klara och styrde bilen mot Aachen. Staden i sig bjöd inte på något speciellt. Vi såg en helt tom red light district och hade många skratt på vägen. Tyckte inte om staden så mycket helt ärligt.

Vi åkte tillbaka till Dusseldorf och åt middag och grillade på balkongen. Det vi upptäckte var att det finns gröna stora papegojor som flyger helt fritt i det vilda i Dusseldorf och är ett välkänt fenomen. Vi trodde att den äppelsaft vi blev bjudna på var något annat när vi först såg det själva, men efter en snabb googling insåg vi att vi hade missat rätt intressant fakta om staden – iaf något som väldigt få känner till om man inte bor i området dvs.

Efter maten tog vi en kort promenad vid floden och ja, en fågel träffade mig efter en välsiktad rännskita i luften :) Vi skrattade och gick vidare för att äta glass – jag brydde mig inte så mycket helt ärligt – semestern får en att slappna av på ett helt annat sätt.

Vi avslutade kvällen med ytterligare ett spel som jag också förlorade. Haha. Inte min dag nog, men vad gör det när man är i perfekt sällskap?

Hemma hos Vicky provsatt vi deras fåtölj som visade sig vara väldigt bekväm – nu kan vi säga att vi köpte en sådan direkt efter hemkomsten och Katya sitter i den i skrivande stund – riktigt bekvämt fynd!

Helgen var inte slut – fortsättning följer.

Efter Hamburg då? Jo, då åkte vi vidare till Bremen. Bremen visade sig vara en riktigt fin stad tyckte jag.

Vi tog en riktigt god smoothie mitt i stan och bara njöt av stunden. Eftersom vi skulle vidare till Dusseldorf samma dag och hämta Katyas vän på hennes jobb innan vi skulle vidare hem till henne, så började vi undra – hur lång tid har vi kvar till att vi ska vara där… Vad inser vi då? Jo, att vi är nu redan 25 minuter sena och vi har knappt sett staden. Av samma anledning har vi missat staden Munster som vi hade på vår agenda – det får vänta till annan gång.

Vi springer i princip bokstavligen förbi Bremens centrala torg och tar smågatorna i gamla stan tillbaka till bilen för att hinna vidare, vilket vi också gjorde genom att kompensera med lite högre fart på autobahn. Några selfies hann vi med ändå!

En sak som man nu minns från Bremen är att det fanns digitala versioner av tidningar som man kunde läsa direkt på skärmen utan att köpa dem, vilket folk också gjorde (det var så vi märkte detta).

Vi hämtade Vicky, Katyas tjejkompis, vid Essen och åkte hem till de för att vila. Som tur är så hittade vi också en parkering vid deras hus – måste passa på att säga att tyskarna parkerar lite hur de vill inne i stan och svenska, väldigt strikta regler skulle inte passa in i det som pågår på de tyska vägarna… Vet inte vilket jag gillar riktigt – kanske svenska parkeringar och tyska autobahns…

Efter kort vila så drog vi vidare för att käka sushi med glass. Vi valde att lämna bilen hemma och vi fick för första gången uppleva tyska tunnelbanan. Maskerna var återigen på – en lokal regel som bör efterföljas… Varmt var det – dubbelt så varmt med maskerna på. Otroligt… Vi var fortfarande inte vana vid detta och jag började smått fuska och jäklas.

Efter en god sushi tog vi en promenad hem längs med centrala gatorna i Dusseldorf. Mycket folk ute och vi såg en 20-tal polisbilar som patrullerade överallt utan att ingripa.

Väl hemma spelade vi ett sällskapsspel och skrattade så vi grät. Eftersom vi avslutade kvällen vid 23-tiden hade vi inga problem med att somna direkt. Jag och Katya intog soffan i vardagsrummet och började inse att vi nu är framme. Framme hos vännerna och på semestern – något vi längtat efter så länge.